The spinning circle of defeat.
Det här börjar bli löjligt.. den klassiska onda cirkeln verkar ha uthärdat ännu ett offer. Dessvärre för min del verkar det vara jagsjälv som fummlat mig into the spinning circle of defeat - för när man hamnat där så rullar man runt därinne tills man helt enkelt ger upp och erkänner sig besegrad. Nej, det kan faktiskt finnas en återstående sak att göra....ringa 112 och gråta. Enkelt.
Nej, nu låter det som jag är allt för bitter igen.. till mitt försvar har jag i alla fall mitt ständigt återkommande krydderi... för så farligt som jag får det att låta är det självklart inte.
Jag lider bara av helgsyndromen.
För dom som inte vet vad mitt nyligen påkommna ord betyder så ska jag berätta vad det innebär innan ni kryssar bort min fina bloggsida och berätta för alla hur jag inte lyckas komma fram till ett jäkla piss.
Det är rätt enkelt, helgsyndromen betyder att man lider av fantasibrist och därmed drabbas av panik under helgen - allt detta mynnar ut i att en gammal vän som var rolig för si sådär fem år sen kommer på besök... han kan ha många namn, men på senaste har han gått under namnet bacardi.
Jag måste erkänna att även han har sina moments.. men på senaste har han bara haft bad moments.
Varför fick jag då för mig att skriva om detta just nu? Jag har inte festat på två helger före denna helg och hade faktiskt bestämt mig för att låta bli efter en helt misslyckad fylla före dessa helger... jag var alltså på god väg. Sen lät jag mig övertalas återigen nu i helgen.. trots att jag var riktigt otaggad.
Jag hade dock mot förmodan riktigt roligt på förfesten, brukar ju vara så - inga förväntningar, inte mycket att leva upp till. Men trots detta så slutade det ändå rätt trist. Missuppfattningar i slutet av kvällen som jag fick ta skulden för... sönder riven jacka och en möjligen bruten tumme.
Står i max kön och väntar på att få beställa när en cool kille dyker upp och är förbannad för nått som hänt hans polare på dansgolvet. Minns först inte vad han menade och fattade noll... men sen började det komma tillbaka... och vad kan jag säga? Det var inte så konstigt att det inte kopplade direkt varför han var förbannad på just mig.
Vi står på dansgolvet och jag får en knuff.. jag knuffade tillbaka vilket kanske var onödigt i och för sig, men blir så less ibland på alla som hoppar omkring och visar noll respekt. Sen ur tomma intet så kommer en snubbe som jag inte alls känner (han har gått i en polares klass) och flyger på denna kille jag just knuffat till, det hände så snabbt och tror att ingen av oss fattade mer än vad dom gjorde. Men det verkade i alla fall inte vara allt för allvarligt. Men detta scenario kopplade i alla fall inte för mig när denna snubbe kom och var förbannad, så jag stod mest som ett frågetecken utan att försvara mig. Det slutade med att han väntade tills vi ätit klart sen kom han och började knuffa mig utanför max, jag hade fått nog och knuffade tillbaka så han ramlade.. men i fallet så greppade han tag i min skinjacka och WOOOOOOP så hade jag tappat 1000:-. Då blev jag så less så jag pallade inte mer och drog.
Som sagt så börjar det här bli väldigt nötta och tomma ord men de överväldiga dåliga erfarenheterna från mina utekvällar på senaste börjar få mig att inse att det börjar bli dags. När jag dessutom verkar ha en begravd jinx i botten av flaskan så borde det inte vara så mycket att fundera över ens. Men jag ska inte säga någonting än... Men jag har verkligen fått nog snart. Det är helt enkelt inte värt det.
/ZZ
